De senaste inläggen

Är jag händig nu?

Spenderade gårdagen i världsmetropolen Gunnita där jag hade väldigt trevligt!

Var där för att hjälpa till att lägga plattor på ett gigantiskt garagetak. Min funktion var väl främst att lasta takpannor på en pall som ”satt” på en traktor och sedan lasta av dem uppe på taket, men naturligtvis blev det en del klättrande också. Mitt slit pågick en bra stund utan paus och efter ett tag var jag riktigt svett och hyfsat trött i armarna, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på mina armmuskler… Annars hann jag även med att laga en traktor innan det för min del var dags att övergå till lite lugnare aktiviteter som att hoppa studsmatta!

Blev således en del hoppande, lite tittande på Ronja Rövardotter, datorspelande (Kalle Kunskap…) och även en del hämtande av gosedjur som sedan kastades iväg och fick hämtas igen osv.

Åter till rubriken då. Min funktion under lagandet av traktorn var väl mer åt assistent hållet och takpannebärande är inte särskilt krångligt det heller, så jag ser mig nog fortfarande som ganska ohändig…

Trots detta hade jag ju jobbat hårt så på kvällen satt det riktigt fint med lite gôtt grillat kött och ett avslutande bad i en riktigt varm och skön badtunna!

Män som hatar kvinnor

Svininfluensan har nu gått över… Egentligen var jag väl på bättringsvägen redan i onsdags när jag skrev förra inlägget men sedan blev det ännu något bättre igår.

Bestämde mig därför för att fira lite igår kväll genom att se på film. Blev inte vilken film som helst heller utan jag slog till med Män som hatar kvinnor som är en film som jag länge velat se men som ingen annan hade lust att följa med och se på bio (däremot var det inga problem att få med folk till Transformers 2…).

I vilket fall har ju jag läst alla Stieg Larssons böcker (som var riktigt bra) så mina förväntningar på den här filmen var inte direkt låga.

Vad tyckte jag då om filmen? Jo, trots att vissa saker hade utelämnats i filmen, vilket ofta är fallet när böcker blir film, så var filmen grymt bra. Jag gillade den skarpt från början till slut och det var riktigt gött att se att de hade lyckats med en så viktig karaktär som Lisbeth Salander.

Vet inte vad mer man kan säga annat än att jag verkligen ser fram emot nästa film, Flickan som lekte med elden, som kommer på bio den 18 september!

Svininfluensan here I come

Började träna igen förra veckan efter ett lite för långt uppehåll och formen kändes faktiskt hyfsad. Tyvärr varade inte lyckan särskilt länge utan i fredags/lördags började jag bli sjuk och när jag vaknade på söndagen så insåg jag att det bara var att hoppa över innebandyn denna helg.

Sen dess har det varit rätt dåligt ställt, jag har hostat och haft mig och hade nog kanske lite feber en stund också. Nu vet jag ju inte riktigt vad man får för symptom av svininfluensan, men känner att det inte spelar någon större roll. Hade jag haft svininfluensan så hade jag med största sannolikhet inte behövt vara orolig ändå eftersom det ändå inte är särskilt stor risk att det blir särskilt allvarligt. Läser man tidningarna kan man förstås få för sig att världen kommer gå under när som helst, men jag tycker inte att ni ska vara oroliga, utan fortsätt att njuta av livet bara.

Ciao

Håller foten?

Idag var det äntligen dags för ett nytt träningspass, det första sen jag skadade vänsterfoten.

Drog upp till SISU med Pablo och redan efter den korta löpningen dit var jag lite väl andfådd. Naturligtvis gav jag inte upp för det utan vi avverkade fem kilometer i ett hyfsat tempo. Var jobbigt trött i slutet, men i vilket fall var det gött att foten fungerade som den skulle så jag slapp amputera…

Lär definitivt bli en del träning framöver, så vi ses i spåret.

NO MORE LIFE

Denna mycket fyndiga rubrik döljer tyvärr något som inte är fullt så roligt… Upptäckte nämligen alldeles nyss att de har lagt ner en av mina absoluta favoritserier, kanske till och med den bästa som har gått det senaste året, nämligen Life.

Förstår faktiskt inte alls varför de lägger ner en så bra och annorlunda serie. Okej, kanske har den haft för dåliga tittarsiffror eller något, men i så fall har publiken helt klart felprioriterat. Life är visserligen en polisserie och sådana finns det ju rätt gott om, men grejen här är ju karaktärerna och storyn som verkligen är grym. Framförallt är det väl Charlie Crews som är den stora behållningen. Varför vet jag inte riktigt, kanske är det för att han släpps från fängelse efter hela 12 år för ett mord han inte har begått och sedan tar upp jakten på de som satte dit honom. Det kan ju också vara för att han trots de pengar han får när han släpps ur fängelse ändå envisas med att fortsätta som polis. Fast ska jag vara ärlig så är väl grejen med Crews att han ständigt äter frukt och är zen, han är ganska annorlunda helt enkelt.

I vilket fall som helst så förstår jag inte hur de kan lägga ner serien samtidigt som det får krylla av serier som Law & Order, CSI, NCIS och alla andra förkortningar som jag förmodligen har missat. Life är ju ändå en polisserie och det är oftast ett nytt fall i varje program, men grejen är ju att serien är så mycket bättre än de andra serierna, med undantag för Dexter då.

”Maybe life is a dream and we wake up when we die.”

Envishet och idioti

Igår, fredag, var jag ledig och passade naturligtvis på att njuta av det fina vädret. Inledde därmed dagen med en lång frukost ute i solen. Sedan drog jag ut på ett träningspass. Hade bestämt mig för att testa milspåret vid Sisu idag så jag gav mig ut och efter ca 17 minuter hände det som inte borde fått hända, jag trampade snett. Rejält. Satte mig ner och tänkte att smärtan snabbt skulle gå över, men knotten och myggorna har ju vaknat nu så jag stod inte ut i många sekunder. Började i stället gå, inte tillbaka utan jag fortsatte på milen. Efter ca fyra minuter kände jag att jag nog kunde testa och springa. Så jag satte igång och efter ett tag hade jag avverkat hela sträckan och dessutom under timmen trots viss smärta…

Den efterföljande promenaden från Sisu och hem var inge trevlig alls och när jag sedan tog av mig skorna fick jag se min vänsterfot… Blev nog lite förskräckt när jag såg den och ångrade ju naturligtvis att jag hade fullföljt träningspasset, men jag vet ju hur envis jag kan vara och det var ju ändå inte något jag kunde ändra på nu. La mig istället och solade samtidigt som jag kyllde av den svullna knölen med is. Senare fick jag höra att det där med om is hjälper eller ej tvistar de lärde om än idag, däremot var det bra att hålla foten högt. Gjorde således så i flera minuter innan jag tog en dusch, käkade och drog till stan.

I Karlstad var det nämligen dags för en båttur med tillhörande bad och något sånt tackar jag inte gärna nej till. Jag och min fot gav oss alltså ut på innanhavet Vänern med polarna och hade det riktigt gött. Insåg rätt snabbt att det inte var några problem att bada med en sargad fot, så det blev en hel del plaskande och jag passade på att testa lite fjärilssim. Tyvärr insåg jag rätt snabbt att jag knappast är någon naturbegåvning direkt…

Båttur på Vänern

Dagen avslutades med att vi såg början på några nya filmer och tillslut måste jag säga att det blev en riktigt lyckad dag, trots missödet med foten. Det som är segt är väl att jag på grund av min envishet att avsluta träningspasset, lär gå miste om en hel del andra pass. Dock är detta inget att hänga läpp över eftersom det händer och har hänt mycket värre saker runt om i världen.

Jobbväder?

Skrev ju att jag slutade jobba i måndags, men det blev lite ändrat. Trodde att jag skulle sluta, men ca 15.30 frågade chefen om jag kunde jobba dagen därpå också, så jag sa naturligtvis jag. Sen var det samma sak i tisdags fast då sa bara chefen ”Du jobbar imorgon också va?”, denna dag var klockan 15.50… Igår var det ganska lugnt så jag trodde än en gång att det skulle vara slutjobbat, sedan blev jag ändå kvar till kl. 17 i Säffle, så kom inte hem på ett tag. Anledningen till att jag blev kvar så länge var att det tydligen är kris i Jönköping, så det får vi styra upp.

Idag torsdag sitter jag fortfarande här i Säffle och jobbar, men nu blir det nog inge mer för idag har det varit väldigt lugnt. Troligen är jag alltså ledig igen snart och kanske hinner njuta lite av det fina vädret. Annars är väl risken att det fina vädret bara stannar tills jag slutar jobba och sedan blir det mer ”normalt”.

No more Säffle

Så var man då ledig igen efter ungefär en månads arbete. Gött att ha jobbat och gött med sovmorgon. Första två veckorna jobbade jag ju hemifrån vilket var väldigt bekvämt. Sen blev det två veckor i Säffle vilket var något jobbigare eftersom det tar en stund att ta sig dit och hem…

Säffle var trots allt rätt trevligt ändå, även om jag fortfarande inte vet så mycket mer om stället än att tåget går förbi där och att de har McDonalds. Kontoret jag jobbade på var dock en bit utanför Säffle därav min ringa kontakt med själva Säffle. Folket på kontoret däremot var riktigt sköna och det är väl egentligen det som är fördelen med att inte sitta hemma och jobba helt själv. Förutom att jobba har jag även passat på att spela mobilspel och kolla på youtube-klipp, naturligtvis under chefens överinseende och oftast till och med på uppmaning av densamme.

För övrigt är chefen en riktigt skön och trevlig snubbe med lite för mycket att göra, men är man engagerad så är man… Han har även en såpass snygg bil att till och med jag blir intresserad! Tydligen hade han hittat en bild på nätet på hans bil, men jag kan inte hitta den nu så jag bjuder på en länk till en annan AC Cobra.

Var i alla fall ett kul ställe att ha jobbat på med en del skönt folk, bland annat en av personerna i klippet nedan.

Hammarö sydspets

Som en del kanske upptäckte så var det fint väder igår och då passade jag givetvis på att bada. Dock har jag och mina kumpaner en tendens att sätta igång ganska sent på dagen, så också igår då vi nog inte tog vårat efterlängtade dopp förrän någon gång efter 19. Det jobbiga med detta är att det fina vädret ofta blir något sämre på kvällen (vem hade kunnat gissa det?), så när vi väl nådde vattnet ute på Hammarö sydspets var det inte så varmt ute längre.

Hammarö sydspets

Det blev i alla fall ett dopp trots att två tyskar som pratade svenska spionerade på oss… På vägen tillbaka hann vi sedan med att vara lite kulturella när vi tittade på en fyr.

Fyr vid Hammarö sydspets

Sedan lämnade vi Vänern och körde vidare på livets krokiga väg.

Cykeltur till obygden

Augusti och det fina vädret fortsatte nu på eftermiddagen, så jag gav mig ut på en liten cykeltur i byn. Var nämligen så att jag skulle dela ut lite tackkort från lillsyrrans student och på grund av den ekonomiska krisen kände vi att det vore bra om vi kunde slippa undan att betala porto… Alltså började jag med att lämna tre kuvert till folk hemma på gatan och begav mig sedan till Anneberg, där en viss farbror förutom att få ett tackkort även passade på att fylla 65 idag, så grattis Johnny!

Nästa anhalt blev stacken och en av mina kusiner, som för alla er i intresseklubben bor granne med Glusters kusin (är dock osäker på om hon bor kvar). Där var det full fart med gräsklippning och ungar som cyklade men jag passade i alla fall på att ha ett mycket trevligt snack med kusinen och utförde även mitt uppdrag, att lämna över tackkortet, med bravur.

Sedan kom den jobbiga biten, det var dags att bege sig till fiendeland, sista stoppet på resan var nämligen ute i obygden (läs: Skived). Hade rekognoscerat innan, dvs kollat på eniro, så det var inga större problem att hitta. Plötsligt var jag i alla fall framme hos nästa kusin som stod med penseln i högsta hugg och målade något litet skjul. Även Sofie, sambon, dök upp, men hon skulle iväg på en möhippa så hon var något stressad. Hade ju inte vågat mig ut till Skived tidigare, så väl där passade jag på att se hur de bodde och träffade den yngsta Linnéan i klanen Ekberg samt en något blyg Isak.

Blev alltså en riktigt lyckad cykeltur och jag kom än en gång fram till att jag verkligen gillar min släkt. Av någon anledning kom Laxgatan upp när jag var i Skived och Linnéa (som ska börja i förskolan om några veckor) frågade ”Äter de bara lax där?” Kändes som en riktigt intressant fråga och när vi nämnde att hon bodde på Bävergatan så var ju det stor skillnad för att bäver kan man ju inte äta…